Total Avlöning 9/3 Total oavlöning.

Gamla vårdgymnasieelever. Minns ni när ni jobbade utan en spänn i ersättning. Jag är fräck nog att minnas och av den anledningen vägrar jag konsekvent att tvinga eleverna vidare in i den tyfon av dumheter som kallas praktik.

Inte en spänn i ersättning, jobba helg- For free! Smutsiga utbrända skötare som tycker att du ska springa med grishinken, Uskor så djupt störda i bitterhet att dom nästan ruttnar i solljus gnällandes över tiden du ladde på att fixa frukost -och vissa dom verkade tro att du var klonad direkt ur deras överlägsna -förtio år i yrket- benmärg. Och när det givetvis inte var så liksom blev dom snopna. Och alla skitsysslor du fick göra som ingen annan någonsin gjorde. Flytta ketchup från den nästan tomma flaskan till den inte riktigt lika tomma. Hell yeahh…

Och som handledare ska man bedöma eleven. Nu inte bara genom godkänd eller icke godkänd, nej skiten har blivit mer intrikat och eleven ska bedömas utifrån en uppsättning med allehanda kompetenser i åtanke. Till att börja med skapar det hela en osund intsällning till arbetet. Eleven- den möjligen kommande ”medarbetaren” måste visa framfötterna och vara på sin vakt. För Kriterierna fodrar duktighet och initiativförmåga, och lydnad gentemot de anställda. Eleven riskerar med andra ord att ägna sig åt regelrätta falserier för att denne många gånger bara måste skina inför handledaren. Vad detta skapar för arbetare kan man bara sia om, personligen anser total avlöning att diverse ingrepp i formandet av arbetskraften bör vara legio och att eleverna helt och hållet ska inlemmas i våran arbetsplatssolidaritet. Detta är kanske inte helt enkelt. Arbetsplatsen håller sig med skiftande element, vi har den rådville, vi har den som slickar sig uppåt och vi har dom mindre lydiga, och dom som inte gärna bryr sig. När ska eleven vara den hon egentligen är? Jag väljer att vara mig själv gentemot eleven och erkänna inför denne att jag ogillar tanken på att tvinga in denne i ett oavlönat arbete, visst kan kunskapen från praktiken vara till godo men hur fan ska man tillgodogöra sig trista arbetsmoment och korkade regler? Varför ska vi lära ut något som man vantrivs med?

Eleven måste ha samma informella privilegier och fördelar som de anställda tar sig, sova på jobbet, sticka hem en timme eller två tidigare, sno med sig tvål etc.

Eleven ska inte utelämnas ur diskussioner gällande organisationen, chefshat och kritik av situationen. För vilket falskt medvetande riskerar inte det att skapa? Jag minns själv diverse exkluderande diskussioner och ämnen från praktikplatser och osäkerheten kring positionerna inom gruppen det förde med sig.

Eleven ska behandlas med den välvilja och solidaritet i omdömet rörandes denna som om denne vore din arbetskamrat, även om eleven inte hundraprocentig tokmotare ska denne betygsättas som den vore toppen!

Varför kan tyckas, dels därför att praktiken är en situation där du ofta känner dig som ett bihang och åskådare och att du sällan finner dig tillrätta i gruppen. Det därför att vi inte tjänar på att använda deras tillsatta system, vi tjänar inte på att använda sig av deras kriterier och mallar på människor då det endast tillför oss problemet att vi genom att rättfärdiga det hela säger ja till dess användning mot oss. För samma defragementerande  av arbetet som de påskinner i betygskriterierna tillämpar de på oss genom splittring av kollektivet. Det genom ”lärande organisation” och den i praktiken ditthörande omkastningen av önskade kunskaper och roller. När vi rättfärdigar meningslösheterna i riktning eleven gör vi det mot oss själva. Man säger att arbetet har förändrats och ställer nya krav och att det därför bör ställas nya krav på eleven utifrån dessa perspektiv, samma säger man till oss när man påför nya ansvarsområden (schemaläggning, diverse ombudsroller etc) till vilka vi ska stå till svars och samma splittrande ”betyg” ser vi i den individuella lönesättningen. Bör man tilläga att det hela säkerligen även splittrar gruppen av elever genom det inneboende godtycke kriterierna kommer med. För hur bedömer man egentligen lämpligheterna vad gäller arbete inom psykiatrin låt säga?