Total Avlöning 27/2/09 En lista bland listor.

Timvikareine är oumbärlig. Timvikararien behövs alltid. Hon är en bastion i tider av Calcivirus eller under semestrar. Timvakarien får skiten, ofta. Lätt att skylla på. Och det kan ta tid för en timvikarie att liksom glida igenom djungeln av sociala koder och oskrivenhet för att kunna ställa sig bredvid de fasta och vara okej. Inte bara vara en liten skit.

Listan. Listan är en turordning, den som står först eller längst upp har flest LAS-dagar och förtur vid fast personals vabbande, semester eller eget kräkande. Den under är andra alternativ och bronsmedaljören tredje dito etc.

Listan måste söndra. Kan inte annat. Fasst ingen säger något. Det märks, vissa av vikarierna skriver direkt på schemat där det finns luckor. Vilket de inte ska. Det är en turordning. Man tog upp det, från ledningen, turordningen var viktig, vissa hade ju kämpat på som vikarier länge och något privilegie skulle de minsann ha. Vikarierna själva säger inget till varandra, inte vad jag hör. Dom låter varandra vara. Dom går mellan raderna och när man nämner en kommande ledighet så vill dom arbeta, men turordningen. Jag kan givetvis skippa den, det är enkelt. När jag inte bryr mig upphävs den. Som vikarien med desperat jakt på pengar. Hyra, räkningar, skulder. Jag säger givetvis att bara hon svarade och att jag ville fixa vikarie snabbt och ha det ur vägen. Men turordningen? Spela roll liksom, lyssna vad jag säger. Ok. Man vill inte bråka. Turordningen.

”Lika bra att lära sig era skitar, samhället är även det en turordning, ingen myrstack med underfundiga gångar

Omsorgskärringen. Den evigt rättande som daddat runt trettio år inom psyk och omsorg och älskar att rätta till och förkunna sina relevanser i små varaktiga gnällanden. Gardinen, persiennen, missa inte medicinen! Medicinen för guds skull. Den krista i Simposns som neurotiskt ylar-

”But, Please think about the children!”

Omsorgskärringen är kanske sist att förstå och finner sig pyramiden. Hon ser kanske inte vad jag ser. Eller den gamle överskötaren som inte längre är en överskötare men som har nyckel till ett skåp med rengöringsmedel. Han vill att vikarierna ska vara som honom, helst. Sur med en bunt travsystem på bordet.

Personalmöten. Eller den där organisationsgruppen. Vi diskuterar vikarier. Vlka ska inte få jobba, vilka funkar inte. Vilka är inte som oss. Någon enstaka är underlig, kanske elak mot brukarna. Surkuk. Men dom som inte funkar, varför funkar dom inte? Varför. Som en trasig hårtork du lägger undan i ett skåp. Funkar, funkar inte.

En del är bångstyriga, eller säger ifrån. Kanske kan dom sällan, studier, familj och sociala övningar. Någon kanske har tankar om det hela och dryftar dom. Vi har högt i tak, men….

…..Vissa rings inte in. Försvinner, till inte vet jag. Man säger att han var väl okej och någon eller några skakar på huvudet i tyst samförstånd och gör citronminer. Nej inte bra, dålig! Vi avgör det hela, vem som får och inte får och sällan behövs det inte ett riktigt varför. Det bara är så och jag kan försöka bryta listans tystnad, gå om den eller runt den med dess ande hela tiden inpå. Fast den kanske inte behövs. Listorna är långa och osynliga, listorna är allt dom har.vrak2_60794d

På Botten av listan har man själv varit och inte fan vill man tillbaks. Man minns inte hur man kom upp och in i värmen men man struntar i att det faktiskt varit.

Bränn skiten. Bränn skiten. Listor, rutiner, scheman och regler….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: