Total Avlöning 25/2 Arbetsplatsen.

Stadens yttre delar. Området domineras av en skola, hyresfastigheter där de boende till allra största del är nyanlända invandrare. Sämre område. Perfekt för psykiatrin att slå sig ner. Det kan ju inte bli sämre får jag anta. Fast allra mest är det kommunens kåkar och psykiatrin är kommunal så ett plus ett.

Två trappor, nyrenoverad fastighet. Det till skillnad mot de andra kåkarna som inte renoverats sedan säkerligen 80-talet. Undrar varför.

två trappor, två boenden. Stödboende i avseende psykosproblematik och LSS-boende i avseende dubbeldiagnos. 80% sedan ett par månader innan dess heltid, men vem pallar heltid egentligen, kanske att man lurar sig själv till att orka heltid och givetvis- man konsumerar sig till att göra heltid oumbärligt. 8 skallar på LSS-boendet, jag, en av dom. Fem är deltid. En rad är vakant. Har varit otillsatt länge nu. Ett par månader. Räknar, men tiden går så fort att jag undrar om jag känner han som slutade. Det gör jag, han lagade mat som den gourmetkock han faktiskt var och jag gick upp två pannor flinthårt maghull under mina första månader på arbetsplatsen.

Vakansen. Rehabärende. person som inte arbetat på 6 år. vissa blir sura ”hon borde ha fått ett annat arbete” vikarierna håller käften, men visst. Dom vill åt raden. Fasta jobb är inte att förakta om man har barn och amorteringar, men som vikarie kanske man inte ska välja sida alla gånger. Eller det bör man inte. En tyst logik.

 Själv vill man kanske se en lösning för stadgans skull. Lugnet. Få veta vem man ska genomlida helgerna med och inte tvingas till att lära känna nya människor i den takt som varit fallet.

 

avd2a

fast vi vet att det är skit, och att man spelar på vår otålighet. Vi vet att rehabfallet inte valt sin situation, försäkringskassans vässade klor med mandat från genomblått uppifrån i nacken som en svavelosande drake. Man fattar att det inte kul att tvingas ut på arbetsträning man inte klarar. Förtidspension är svårt nuförtiden. Inget man kirrar med enkelhet. Och man vet att det kan vara en själv på sätt och viss, undertecknads sömnbesvär, undertecknads ångestproblematik. Klart det kan hända.

Men hur reagerar vi om toppen av dyngstacken kör igenom och över och gör sig av med rehabärendet? Vad gör vi då ”Men det är väl skönt att ni får en fast medarbetare?” vissa skulle nog låtsas, vissa skulle nog väsnas medans vissa skulle i sitt oförstånd bara tycka att det var skönt. En fast medarbetare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: